Mot nya utmaningar!

För några år sedan insåg jag att jag inte alls var nöjd med mitt jobb. En tillsvidaretjänst och inkomst är inte tillräckligt för mig. Man ska trivas och ha möjlighet att utvecklas, tycker jag. Så för tre år sedan, efter noga övervägning så tog jag chansen att börja plugga. Från att ha haft en inkomst från en heltidstjänst till att endast få CSN var en stor omställning. Att söka in till högskolan när man snart ska fylla 26 år var inte heller något som kändes jättekul, men vad spelar det för roll egentligen? Alla tror automatiskt att man är mycket yngre än vad man är, haha! Det har faktiskt känts så. Men det är väl bara positivt antar jag!?

 

Jag har gett järnet i tre år och är så förbaskat stolt över mig själv ska ni veta. Bara att ta steget var stort! Jag kan knappt fatta att jag verkligen gjorde det. Har man bara viljan så fixar sig allt. Nu står jag här, efter tre år och har precis skrivit på ett anställningsavtal på ett företag som jag tycker mycket om. Jag ska få arbeta med rekrytering och personaladministration. Det var precis det målet jag gick in med för tre år sedan och nu blir det verklighet. Fy fasen, en än gång, shit så stolt jag är. Skam den som ger sig!